forever goodbye 2013

 
Januari, ensammast i världen
 
 
 
Februari, utförsäljning pågick på arbetet, jobbet och kollegor höll en uppe
 
 
 
Mars, försökte vara glad utåt, jag gillar ju melodifestivalen
 
 
 
April, sa hejdå till Stinsen och hej till ny arbetsplats
 
 
 
Maj, några dagar efter Eurovision fick jag reda på det värsta och mitt liv krachsade. 
 
 
 
Juni, jag kämpade vidare, med hjälp av mina underbara vänner
 
 
 
Juli, flyttade till en andrahands-etta i stan. Skulle åka hem för att återhämta mig med min kära familj. Då hände det som inte får hända. Fruktansvärda dagar då vi inte visste om min älskade pappa skulle överleva.
 
 
 
Juli, Augusti, sommarmånaderna som försvann. Oviss väntan, kämpade tillsammans med familjen. När man trodde man var på absoluta botten redan, föll man ännu längre ner. Det här var det värsta jag någonsin upplevt. 
 
 
 
Besökte pappa varje dag på sjukhuset. Tills han äntligen fick komma hem.
 
 
 
Vågade man tro att det skulle bli ljusare igen?
 
 
 
Sommaren närmande sig sitt slut, efter fyra veckor hemma i Finland med familjen var min semester slut, dags åka tillbaka till Stockholm och jobbet igen. Tungt. Inte ett dugg utvilad.
 
 
 
Körde ensam söderut..
 
 
 
Min lägenhet stod kvar som jag i all hast hade lämnat den
 
 
 
September, vardagen började lunka på
 
 
 
Vi hade några fina höstdagar. Samlade kraft med vännerna.. 
 
 
 
Och det blev Oktober. Bröllop, ett av de svåraste jag gått på. Min svägerska gifte sig. Min ex-svägerska
 
 
 
Det var vackert, men sorgligt. Min ex-man var inte där. Jag var ensam, med hans familj.
 
 
 
November, lycklig över att ha mina älskade föräldrar på besök
 
 
 
December, hemma över jul första gången på tio år
 
 
 
För att summera året, det värsta året jag varit med om. När det var som mörkast, när jag trodde jag inte kunde falla längre, då blev allting ännu värre och hela min grund rämnade. Men det som aldrig övergav en, var hoppet. Hoppet, och kärleken. Kärlen till och från ens familj. Och ens vänner. Jag är så otroligt tacksam över att min pappa fick behålla livet. Att vi fick behålla honom. Det finns inget som betyder mer för mig än min familj. Med deras hjälp, klarar man allt.
 
Jag har en utdragen skilsmässa att ta itu med. Skilsmässa från mitt livs stora kärlek. Jag har precis sagt upp mig från mitt jobb sedan sex år tillbaka. Jag måste hitta ny lägenhet tills första april, då mitt kontrakt går ut sista mars. En aningens skrämmande framtid. Men också väldigt väldigt spännande.
 
Och jag vet att jag klarar det! Det kommer att bli ljusare nu! Man måste ända ner till botten för att få ordentlig avstamp uppåt. Och nu, nu är jag äntligen på väg upp!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: